Ibland tar krafterna slut..

All kraft & energi går åt barnen & alla måsten i vardagen. Det är ständiga sjukhusbesök med båda barnen. Melvin med sina allergier & astma också. 

Man får sortera, för man orkar bara med det absolut nödvändigaste.

Men snart är kanske reservtanken påfylld igen.. Nu har det gått 7 månader sedan Loke fick sin diagnos ALL-infant. 

7 månader, som känns betydligt längre. 

7 månader har gått sedan vår värld vändes upp & ner. 

Har vi tur har vi lite mindre än 2 ÅR kvar av behandlingar på Loke. 

Att ha ett allvarligt sjukt barn innebär så mycket känslor & rädslor. 

Ovissheten, maktlösheten, sorgen kan trycka ner en ordentligt som förälder emellanåt. 

Att se sitt barn lida & må dåligt är bland det värsta som finns. 

Att man alltid är i beredskap, huvudet är ständigt på högvarv, man har svårt att slappna av.  De 2 senaste veckorna har Loke ändå mått hyfsat. Han har varit förkyld & kräkt men om man bortser från det. 

De 2 senaste veckorna anser jag ha varit de bästa i Lokes mående sedan han insjukna. 

 Vi kämpar dagligen med hans motorik & få han till att vilja börja äta vanlig mat igen. Det går väldigt sakta, men säkert!

 Innan Loke blev sjuk kunde han springa i sin gåstol. Men efter drygt en månad försvann krafterna pga cellgifterna. 

Han kunde inte längre förflytta sig. 

Men nu börjar äntligen krafterna smått komma tillbaka fastän han fortfarande går på samma cellgifter. 

Han har blivit som en förlängd bebis pga alla medicinerna/cellgifterna/sjuktillstånd. 

Han kan idag varken dra sig fram/krypa eller resa sig själv.  Men han kämpar, han är en riktig kämpe!

Nu ska vi fortsätta leka med 🚗