MENY
Sitter hemma vid köksön, Melvin har precis lagt sig.
Fina älskade Melvin som är så omtänksam och kärleksfull.
Det första han frågar när vi parkerat bilen på gården är:
-Var är pappa?
-Pappa är hos Loke.
-Var är Loke?
-Ja, hjärtat. Var är Loke?
-På sjukhuset med pappa.
-Ja, det är han.
- Loke är sjuk, han är på sjukhuset.
-Var är pappa?
-Pappa är hos Loke.
-Var är Loke?
-Ja, hjärtat. Var är Loke?
-På sjukhuset med pappa.
-Ja, det är han.
- Loke är sjuk, han är på sjukhuset.
Varje gång man har konversationen med honom smärtar det i hela kroppen. Tänk att man ska behöva ha den konversationen med en som är 2 1/2 år.
Vi pratar om det, han får vara delaktig på sjukhuset. Han får vara med och ge sprutor här hemma, stundvis vill han hjälpa till att sondamata honom.
Han försöker alltid leka med honom, sjunger för honom & berättar saker för honom.
"Det är MIN lillebror" Ja, det är det Melvin. Det finns & är så mycket omtanke & kärlek i honom. Det värmer i föräldrar hjärtat.
Vi pratar om det, han får vara delaktig på sjukhuset. Han får vara med och ge sprutor här hemma, stundvis vill han hjälpa till att sondamata honom.
Han försöker alltid leka med honom, sjunger för honom & berättar saker för honom.
"Det är MIN lillebror" Ja, det är det Melvin. Det finns & är så mycket omtanke & kärlek i honom. Det värmer i föräldrar hjärtat.
Idag gjorde vi byte utav barn. Blev även förflyttade från Lund till Malmö.
Lokes värden har fortsatt gå neråt.
Han är glad & lekfull ena stunden, andra stunden är han helt slagen.
Sov, sov, sov och vila så dina värden kan vända uppåt.
Lämnade av killarna i Malmö innan det var dags att köra hem och hämta Melvin.
Det känns alltid lika tomt och ledsamt att behöva skiljas åt.
Bilfärden hem bestod av ett lass tårar och tystnad.
Det enda man vill när man har ett svårt sjukt barn (om man såklart bortser från att man vill att han ska vara frisk) så är det att han är i så bra skick att vi kan vara hemma alla tillsammans.
Sorgen går som en berg & dalbana. Men finns där alltid.
Sorgen att han är allvarligt sjuk.
Sorgen över att vi som föräldrar ska behöva vårda vårt barn dygnet runt på ett sätt som man "normalt" inte som förälder ska behöva. Ständigt ha koll på klockan, alla tider på medicinerna. Ha koll på kropps temperaturen osv.
Sorgen att sjukhuset nu har blivit vårt andra hem. När man kommer dit, vet man aldrig när han får komma hem igen. Allt beror på hur hans värde mm.
Sorgen kan man hantera, men aldrig acceptera.
Man tar dag för dag. Och varje dag önskar man att man kunde byta plats med honom.
Sov, sov, sov och vila så dina värden kan vända uppåt.
Lämnade av killarna i Malmö innan det var dags att köra hem och hämta Melvin.
Det känns alltid lika tomt och ledsamt att behöva skiljas åt.
Bilfärden hem bestod av ett lass tårar och tystnad.
Det enda man vill när man har ett svårt sjukt barn (om man såklart bortser från att man vill att han ska vara frisk) så är det att han är i så bra skick att vi kan vara hemma alla tillsammans.
Sorgen går som en berg & dalbana. Men finns där alltid.
Sorgen att han är allvarligt sjuk.
Sorgen över att vi som föräldrar ska behöva vårda vårt barn dygnet runt på ett sätt som man "normalt" inte som förälder ska behöva. Ständigt ha koll på klockan, alla tider på medicinerna. Ha koll på kropps temperaturen osv.
Sorgen att sjukhuset nu har blivit vårt andra hem. När man kommer dit, vet man aldrig när han får komma hem igen. Allt beror på hur hans värde mm.
Sorgen kan man hantera, men aldrig acceptera.
Man tar dag för dag. Och varje dag önskar man att man kunde byta plats med honom.
3